Varför är kroppen en sån börda? Min kropp är mitt skal, min sköld. Där ska min själ bo. Mitt innersta ska skyddas av mitt yttre hölje. Min kropp ska förvara det som är jag. Dess främsta uppgift är att låta sig ärras för att bevara mitt innersta väsen.
Hela min kropp fungerar. Alla lemmar är intakta och fullt rörliga. Två armar, två ben, tio fingrar, tio tår. Alla njutningscensorer finns där. Jag kan känna doften av bränd jord. Jag kan känna smaken av en annan människa. Jag kan låta mina fingertoppar löpa utmed min hals och känna huden knottra sig. Jag kan se gullregnet blomma. Jag kan höra andetag nära mitt öra.
När jag vill kan jag resa mig och röra mig dit jag önskar. När som helst kan jag flytta hela kroppstyngden till ena höften. Precis i den stund jag önskar det kan jag klia min överarm. Jag kan kyssas och älska helt obehindrad av min kropp. Så varför är min kropp en sådan börda?
Varför spelar det så enormt stor roll att den inte passar in i ett ideal?
Denna text har jag lånat från:
http://superficialragdoll.blogg.se
En flicka som verkligen kan uttrycka sig i ord! Läs och njut, finns mycket roligt att läsa på hennes blogg. Och fråga mig inte hur jag hittat dit, för det minns jag inte :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar